Läste ett nummer av Vi föräldrar om "slow parenting" jag visste inte att detta var ett myntat begrepp. Jag kallar det att leva medvetet. Att vara medveten om vad man gör när man gör det och riktigt gå upp i just det där och då är liksom mitt mål med allt.
Jag har för många år sedan haft problem med stress (när jag flyttade tillbaka hit till Sverige från bushen i Afrika) och det jag lärde mej när jag tog itu med detta är att prioritera mitt mående och lugn oavsett om allt annat verkar viktigare. Allt blir så mycket bättre när man är medveten i det man gör.
Lättare sagt än gjort, absolut, men jobbar man åt det hållet hela tiden och påminner sej själv om det så blir det lättare.
Nu är ju jag inte en jätte lugn person där allt går i slow motion det är inte det det handlar om tycker jag utan mer att inte stressa och pressa fram saker med negativ stress.
Med barn blir ju detta ännu viktigare, dels för sej själv och dels för att barnet ska må som bäst och få en tidig insikt i att dess inre liv, själsliga mående är viktigt.
Jag tyckte det var lättare med små barn än med barn i skolåldern. Med skolan kommer så mycket yttre press och stress som man måste anpassa sej till.
Vi är väldigt måna om lugna mysiga mornar med tid för kramar, frukost och massage innan Botilda ska iväg till skolan, då börjar dagen i rätt anda och jag tror det blir lättare att gå vidare i samma energi än att ändra en stressig start till något bättre...
Jag vill gärna ha full fart i mitt liv så slow parenting/slow living fast i full fart är mitt motto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar